Usch jag mår skit. Inge bra alls.. Kom hem efter skolan i går, gick direkt in på toa och då kom chocken!!

Hade fått en kraftig blödning.. Herre huud jag höll på att svimma. Jag blev så fruktansvärt rädd. Alla tankar for genom huvudet. Varför? Varför? Varför?

Nej detta ska inte behöva hända mig?! Jag orkar inte, jag vill inte.. Mitt mirakel är mitt allt!!

Ringde till mamma som på rekordtid körde från jobbet och hämtade upp mig.. tack för att min mamma alltid ställer upp..

Första tanken var att åka till min barnmorska så de gjorde vi, dom var på utbildning så vi gick vidare in på vårdcentralen. Där fick vi komma till med en gång. Och satt med världens finaste och trevligaste sköterska jag nånsin träffat som lugnade en gråtande frida.

Fick akut sjuktransport in till Kkrona förlossning. Väl inne blev vi gudomligt omhändertagna. Fick höra hjärtljuden som efter många om och men hördes tydligt. Apparaten dom hade hade svårt att ta upp ljudet och i och med att min bebis rör grymt mycket på sig hann hon inte riktigt med. Men guud vilken lättnad. Mitt mirakel Lever.. <3

Fick träffa en gynläkare och gjorde både vanligt ultraljud och vaginalt. Allt såg bra ut!!

Nu kunde man andas ut. Och känna en lättnad.

Förklaringen var en känslig livmodertapp som gjorde att jag fått ännu en blödning. Hon ville sjukskriva mig. Men det är ju inte så lätt när man går på en högskola. Det är inte bara att vara hemma. Utan det är en massa olika regler på de.

Hela dagen idag har varit skit jobbig. försökt få tag i alla som kan förklara för mig hur jag ska gå tillväga nu. Och alla jag har pratat med säger att sjukskrivning är ett måste. Kanske t o m blir så att jag får ta studieuppehåll redan nu.. Men har inte fått kontakt med alla på skolan än så inget bestämt än så länge.

Fy, usch. Alla dessa känslor. Alla dessa tankar. Jag är så oerhört känslig. Behöver lung och ro. behöver stöd. Orkar inte med stress och press.

När man är i vecka 23 så är man i en viktig period. Mycket ska färdigställas i magen Och varje dag - vecka som går gör chansen större för bebisen att överleva om den skulle behöva komma redan nu . Än så länge behövde jag inte alls oroa mig för det. Men lung och ro är ett måste.

Så nu får vi se hur allt ska gå med skola och så. Hoppas att folk där kan ha lite förståelse för det man går igenom..

Nu har jag varit med om mitt livs värsta dag.. :( Som tur var gick den bra :) Och det tackar jag gudarna för. Åhh.. Det får inte hända mitt liv, mitt mirakel någonting. Jag längtar och älskar dej så fruktansvärt mycket.

Har känt bebis rulla runt mycket idag så jag hoppas den mår super. :) den hjälper mamma att må bättre iallfall. Men de kommer ta tid att komma över denna hemska dag..

Bor hos mamma å pappa ett tag, för att slippa vara ensam och göra något alls. I dessa svåra tider hade de varit så skönt med en kille som ställde upp. Men som tur är har jag min mamma å pappa.. <3 Nu ska vi fika lite här och sen blir de tv, soffa och vila.. :)

Älskar dej mitt mirakel

LOve