snart är denna spännande resa slut.. Med blandade känslor.

Jag mins den 4 november som om de vore igår. Jag och Veronica var i Kstad, shoppade lite varav ett gravidtest. Åh känslan va helt underlig. Vi hade skämtat i veckor om att jag var gravid.. Skämt som skrämde mig.. För att jag var så säker på att jag inte kunde bli gravid. Jag hade inte blivit det hittills så varför nu?!?! Nu när jag inte ens tänkt tanken, eller har ett förhållande... men.. säger jag bara.. MEN så var det.. Kommer ihåg känslan av oro, spänning, gråten som kom och jag bara undrade hur fasen kunde detta ske? Alla tankar som hann snurra... ja..

NU har man vant sig vid tanken. De tog sin tid. Jag hade svårt i början att berätta för folk.. vad skulle de tro om mig? Jag som inte ens vet vem pappan är?

Men nu är jag bara Stolt.. Stolt som en tupp. Jag har på egen hand klarat 32 veckor av graviditet helt ensam.. Nu går jag in i vecka 33 med bara en känsla.. Och den är längtan. En sån fruktansvärt längtan efter något så underbart som mitt egna barn! Ett barn som är gjort av mig. Kan man vara annat än stolt??

Hur mycket skit har man inte fått höra? Hur mycket skit har inte andra fått ta för att jag blivit gravid? Människor som inte alls velat eller kunnat välja att just jag skulle bli gravid. Men jag har överlevt och blivit starkare.. Å jag är så glaaad.. <3

Om några veckor är jag mamma!! Mamma som jag velat bli så fruktansvärt länge, som jag så många gånger tvekat om att jag ens skulle kunna bli..  Och nu är jag det! Och känner av min bebis i princip heeela tiden :D Känslan är så otroligt underbar.. <3

Som sagt det har varit en resa som varit den jobbiagste hittills men absolut den resa som gjort mig till den lyckligaste människan i hela världen! Jag är stolt, jag är glad jag ska snart få träffa mitt mirakel...

Vecka 33 nu alltså.. Och bebis vägen över 2 kilo och är ca 45 cm lång. De häftiga jag läste idag om vecka 33 är att livmodern är 500 gånger större än innan man blev gravid?!?!? SHit.. 500 gånger större!! Och inom den närmaste tiden efter förlossningen ska den ner till sin normala storlek.. Helt as häftigt.. Men lääskigt hur mycket den växt. Jag känner bebis hela tiden och har börjat fundera väldigt mycket vem den kommer likna?? Tänk tanken att se sig själv i en bebis.. Åhh.. vilken ögonfärg har den? De läste jag med om idag, att ögonfärgen är alltid blå i magen sen ändras den om den vill inom nån vecka efter förlossningen.. Coolt :P

Om bebis skulle födas nu skulle den antagligen kunna andas själv och klara sig hur bra som helst. Så de känns ju skönt, om de nu skulle vara så att min snart vill ut.. 3 veckor till hade varit toppen, sen är den så välkommen så.. :D

Ja de händer mycket.. Både med mig, med bebis och med allt runt omkring. Jag vet att jag kommer bli världens bästa mamma <3 så e de bara.. och jag hoppas och tror att bebis kommer få en underbar pappa med :D De hade gjort mig så glad...

De sista jag vill är att denna underbara lilla person ska göra någon annan ledsen, jag hoppas in i det längsta att detta barn kommer få två föräldrar som älskar den mest av allt.. Oavsett vad så kommer den få en mamma som avgudar den och som kommer ge den möjlighet till världens finaste liv.

NU ska jag inte skriva mer.. Fått skriva av mig lite nu.. hihiih.. Ha en sköön söndag mina vänner.. Jag ska slänga mig på soffan och glo lite på tv.. och mysa med magen, den kommer ju inte vara kvar såååå länge till :P

LOve